Kärleken är som en flod
Som dränker den sköra vassen
Kärleken är som ett rakblad
Som lämnar din själ att blöda
Kärleken är en hunger
Ett ändlöst, värkande behövande
Kärleken är en blomma
Och du är dess enda säd
Det är hjärtat
som är rädd för att krossas
Det är drömmen
som är rädd att vakna
Det är den som inte tar,
som inte kan ge
Och själen som är rädd för att dö,
lär sig aldrig leva
Natten har varit för ensam
Vägen har varit för lång
Du tror att kärlek bara är
för de lyckliga och starka
Kom ihåg att på vintern,
långt under den tjocka snön
Ligger säden som med solens kärlek,
på våren blir en ros
