Bättre sent än aldrig!

Jag har helt enkelt inte orkat sätta mig och skriva något förrän nu, men som alla säger: bättre sent än aldrig! ibland kan jag ha för mycket oskriva men vissa dagar har man inte eller har inte lust, ganska finns inte den tid dagligen för skrivandet ja man satsar just nu på träna mer stället så kommer att vara typ ett par gånger i veckan så klart...

En misslyckad utekväll

Jag har så mycket ångest att jag vill gråta.
Och så mår jag ganska dåligt. Lyckan och sorg går ganska hand i hand om jag får uttrycka mig så, ett hår fena mellan dom, kan bli glad av bra saker när jag ser på tv eller blir ledsen när jag ser något inte bra på tv eller någon blir ledsen man kan säga att man är ganska känslig och har hjärtat på rätt ställe … livet kan skifta och ganska snabbare än man tror… igår var jag ute i en klubb (inget namn) med en vän, som jag nämnde innan dagar kan skifta från dag till dag vecka till vecka och etc.. allt va som det ska pratat med vissa folk där och kvällen startade bra ganska lyckan hinner ifatt mig (trodde jag) men var inte mer än två timmar och då kom in monster som jag vill absolut inte se henne där i samma klubb jag befinner mig i, fan att jag mår dåligt bara jag tänker på det… lugnt lugnt ska inte förstora saken utan låta det smälta sakta men säkert vill inte prata om det häller ska inte nämna något om den kvällen någon mer…
Vill bara gå och lägga mig och inte vakna förrän jag är okej.

En lyckad dag = lyckad kväll???

Alltid en lyckad dag är en bra dag men kan det leda till att man få en bra kväll oxå?? hmm....
Jag tror jag verkligen är på god väg att få ordning på livet. Helt jävlet lugn, och lycklig faktiskt. Kan inte minnas när jag sist kände såhär. Och jag skulle nog aldrig klarat det utan alla saker som jag gör dagligen får mig att må sådär bra. Och jag har börjat värdesätta det nu. Det har jag verkligen. Känns som nästan inget som händer kan få ner mig nu. Inte där jag låg förut. Och det är väl kanske det som är lite skrämmande. Att fallet blir så mycket högre om något skulle knuffa mig över kanten. Men jag slår lättare bort sådana tankar nu. Och jag ska bara njuta av att vara lycklig ett tag.
Och nu ska jag till stan. Och fan vad jag älskar fin väder. Man får ett kick ur det, det är så jävla bra. Fy fan vad är bra känsla man har inom sig i denna stund . sen vad får man av detta vissa fråga mig om en sån sak då kan man inte svara på en sån fråga utan då får man svåra på det själv eller tänk efter utan att chocka dig på något förhastad svar… för mig är det någon sort terapi av något slag för att få mig tänka genom saker lugnt utan någon sort drama i det, ibland man kan chocka sig själv över hur mycket saker man kan och hantera på en gång eller i rätt plats och tid punkt, en del folk har det för jobbet pga små saker och hinner inte tänka förrann de befinner sig en trauma tid… jag ser och möter folk varje dag ja du vet båda från jobbet och ute i stan själv har jag aldrig haft svårt att ta kontakt med folk och skojat o pratat med jag tycker det är trevligt man ska va lite försökte med sånt och inte vara på häller vissa kan tolka det helt annat, och då blir det inte så kull ja ja ni fattar resten … måste gå vi hörs, ja det gör vi….

Själv styrkan

ja vad ska man säga i en sån dag...
Jag ska ändra mig själv. Sluta tycka synd om mig själv. Aktivera mig själv. Leta efter lyckan igen. Börja leva.
Se saker från flera olika perspektiv och inte fastna i en och samma tankebana. För de flesta människor vill gärna tycka synd om sig själva och tro på att just deras liv är sämst. Det är jävligt lätt att förstora upp saker och ting till så stor mån att det svartnar för ögonen. Nu är det slut med det för min del. Bortsett från alla sorger, tragedier och all jävla skit man kan få vara med om i livet så finns det dubbelt så många möjligheter, man har alla chanser att ändra på det. Bara man har viljestyrkan, och orken.

Nog för att vissa har en jävligt skev utgångspunkt. Men man föddes med det man fick. Jag ska kanske göra mig lite tydligare i allt mitt svammel.
Jag kan inte påstå att jag kom till världen med de allra bästa föräldrarna vid dörrmattan, som så många andra, och det har varit en stor del av mitt liv. Deras liv alltså. Men jag tänker inte låta det sinka mig nu. Jag behöver inte bli som dem. Jag har många vägar att välja på. Och allt vackert som finns. Det gör nästan ont. Men på ett bra sätt.