vem vill du vara

Jag funderar mycket på vem jag vill vara - vilken roll jag tillskriver mig själv. Det finns roller jag absolut inte vill har på min skalle, dum blondin fast jag är mörk kille som kan vara ytlig och skönhetsfixerad och tror att 'bara jag får de prylen så kommer mina problem vara lösta', the Ego, intellektuellt pretto som bara dricker Amarone för allt annat är billigt blask och hävdar att Kafka är det enda som är värt att läsa, designnörden som inte kan köpa en möbel på EM för den har ju inte den rätta 'designer-labeln' eller martyren som skriker ut sin smärta och att all världens elände drabbar just mig... .

Men jag vill inte heller vara en bland mängden. Om man baserar den bilden på vad man kan läsa i diverse bloggar så ska man vara klädd i armani kostym, Levi's jeans och ha en par Lacoste´s snickers. på fötterna. Man ska gilla Marc Jacobs och självklart ska man äga en Bayswater. Vad annars. Man ska städa sitt hem med Maison Belle, ha Renee Voltaires produkter i skafferiet och inreda med Josef Franks tyger. Eller Marimekko. Eller något annat välkänt märke. Sitt eget malda ekologiska kaffe dricker man ur en Hanna Wernings mugg och till detta äter man bara exklusiv choklad exempelvis Amadei. Fast då och då är man busig och stoppar i sig något med Marabou-loggan på. Där sitter man i sin Coffee- soffa från Mio (eller Mogensen om man har 80 lakan liggandes i byrålådan), tittar på sin Kitchen Aid som glänser i köket där Ph5-lampan svajar och Cult-krukorna står på rad och är precis som alla andra... eller?

Jag frågar mig själv: vad vill jag, just jag och ingen annan, idag? Och det enkla svaret förbluffar mig gång på gång. Jag vill vara jag. Jag vill vårda mina relationer med dem jag älskar: min flickvän och mina barn. Jag vill ha ett hem där det jag kan hitta lugn och ro. Jag vill ha ett jobb där jag kan ge i samma utsträckning som det ger till mig. Jag vill vårda min kropp och min hälsa. Corona är ett ljust lageröl från bryggeriet Grupo Modelo i Mexiko. Dricks ofta med lime eller citro , plånbok som fylld med cash och några diamanter på örat spelar ingen roll. Materia är förgängligt.

Jag tror benhårt på att ens tankar reflekteras i hur man lever sitt liv och framställer sig själv. Tänker jag negativt om någon annan så säger det mer om mig än om den personen. De negativa tankarna kommer att blockera mina chanser att bli lycklig. Tänker jag positivt så kommer detta märkas i hur mitt liv utvecklas: jag kommer att bli bemött bättre, jag får fler möjligheter och svåra oöverkomliga problem blir istället spännande utmaningar där jag får möjlighet att lära mig något.

Så... är du trogen dig själv? Är du ditt sanna du? Den bästa versionen av dig som du någonsin kan vara? Vad vill du ha ut av livet? (Och svara nu ärligt och inte ytligt.) Vilka tankar projicerar du ut till omvärlden?

en date vill jag ha...

herregud. jag var på dejt för två veckor sen. i mitt liv har jag nog sammanlagt varit på typ 5-10 riktiga dejter eller nåt sånt. jag dejtar av princip inte. det är för mycket press. men det var ganska småkul. jag drack vin. vin är bra. fast bakis dagen efter och ont i huvud och har inte sovit så mycket. jo alltså dejten var med mig. känns lite jobbigt att bli degraderad från dejten. det innebär ju ganska mycket. dessutom kom frågan om öppet förhållande upp. där går gränsen. jag är värd så mycket mer än det. men jag vet inte riktigt vad jag vill ska hända nu. vi pratade en del om vår syn på förhållanden. vi är nog mer lika än vi tror. förutom att jag inte kan förstå känslan av att bli kvävd. och jag fattar inte.... vill hon hellre leva själv resten av livet? vill hon inte ha någon att bry sig om och som bryr sig om henne? det låter konstigt. alla människor vill ha kärlek i sina liv. och när den finns, varför försöka den pga meningslösa psykologiska hinder. dessutom. vi pratade om vikten av att vara själv. jag älskar att vara själv. vilket jag sa. men däremot så älskar jag att vara med någon också. jag menar jag gillar henne = jag vill vara med henne. sen frågade hon vad jag skulle anse om att vara ihop med någon, men inte träffa henne på två veckor, trots att vi var i samma stad. jag sa att det berodde på. men ändå.... varför ska man vara ihop med någon som inte vill träffa en???? en kompis sa till mig för nån månad sen, att hon trodde att hon helt enkelt var en person som inte kunde ha förhållanden. jag var väldigt klok och menade att ingen människa är oförmögen att ha ett förhållande, utan känner man att man har problem, får man ta tag i dom och lösa dom. jag känner mig också oförmögen att ha förhållanden, pga av att jag hela tiden oroar mig och planerar och vill ha garantier osv. men jag vet ju att det är ett problem. och att det går och lösa. så jag jobbar på det. för att kunna bli en lyckligare människa och kunna ha lyckliga förhållanden. Obs har vart singel för länge* ler :)