Själv styrkan

ja vad ska man säga i en sån dag...
Jag ska ändra mig själv. Sluta tycka synd om mig själv. Aktivera mig själv. Leta efter lyckan igen. Börja leva.
Se saker från flera olika perspektiv och inte fastna i en och samma tankebana. För de flesta människor vill gärna tycka synd om sig själva och tro på att just deras liv är sämst. Det är jävligt lätt att förstora upp saker och ting till så stor mån att det svartnar för ögonen. Nu är det slut med det för min del. Bortsett från alla sorger, tragedier och all jävla skit man kan få vara med om i livet så finns det dubbelt så många möjligheter, man har alla chanser att ändra på det. Bara man har viljestyrkan, och orken.

Nog för att vissa har en jävligt skev utgångspunkt. Men man föddes med det man fick. Jag ska kanske göra mig lite tydligare i allt mitt svammel.
Jag kan inte påstå att jag kom till världen med de allra bästa föräldrarna vid dörrmattan, som så många andra, och det har varit en stor del av mitt liv. Deras liv alltså. Men jag tänker inte låta det sinka mig nu. Jag behöver inte bli som dem. Jag har många vägar att välja på. Och allt vackert som finns. Det gör nästan ont. Men på ett bra sätt.