det är inte alltid man tror sig att vara man och inte rädd för något, hade diskussion med en av släktingarna och tyckte att jag va skit jobbig när jag som liten hade för mycket sjukdomar och va för känslig av allt, hade astma sen jag föddes nu har den utvecklat till extrem allergi mot nästan allt ja tänk er att vara beroende av medicin för klara av det dagliga.....men
Jag föddes ur djupet från en massakrerad ömtålighet. Jag föddes alldeles för sent, rädd för livet redan innan jag föddes. Rädd för allt nytt, rädd för alla nya intryck och förväntningar. Jag ville inte komma ut, jag ville ligga kvar i fosterställning i livmodern och tänka på hur det skulle bli när jag väl kom ut. När jag väl drog det där första andetaget. Öppnade ögonen för första gången och fick syn på barnmorskans deformerade anlete så försökte jag panik artat och skräckslaget krypa tillbaka in i livmodern igen. Redan då förstod jag att detta livet inte var menat för mig, inte denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar